|
Titel:
Ingen |
Då
Pundis var tre veckor sa Ulf "hmm, det är något speciellt
med henne"! Då hon var sju veckor sade han "flyttar hon
så flyttar jag!" Och han hade många alternativa ställen
att flytta till, Nya Zealand, Tyskland eller några andra trevliga
ställen men hur det nu var så bestämde vi oss för
att bägge skulle stanna i Borlänge.
Och det var inte så lätt att säga "hon stannar"
då jag (Lisa) precis sagt så om Dottan ett par veckor tidigare.
Att för sig själv motivera att två st birmaflickor skall
bli kvar...Men det gick!!
Så
nu är lilla Pundis kvar, och namnet är en travesti på
"Rundhuvud, pundhuvud" som ledde till Pundis. Många tycker
det låter rent förfärligt, men nu är det inarbetat.
En liten blåmaskad fröken, pigg och glad, har invaderat vårt
hem och
härjar runt. Lyfter man inte snabbt nog upp henne då hon kommer
springande klättrar hon helt enkelt uppför benen, högljutt
pratande om hur bedrövliga vi är som inte "gosar"
med henne oavbrutet.
Våren 2005 fick hon sin första kull bebisar, med chokladmaskade
hanen Tinywinys Leo Lejonhjärta, och det är nog de kortaste,
rundaste birmabebiar vi haft och naturligtvis jättesöta!!! I
den kullen fanns Purra, Ma'ha Gita Ever so Pretty, och i kullen året
efter föddes Icing Sugar, kallad
Socker Stina.
Sommaren 2007 blev Pundis hastigt akutkastrarad, till vår stora
sorg. Hon blev dålig och vi åkte akut med henne till vår
veterinär. Det visade sig att det inte bara var en livmoderinflammation
utan livmodern hade snott sig (livmoderomvridning) och inuti fanns två
döda foster. Hade vi inte kommit in med henne hade hon inte överlevt.
Så nu är Pundis kastrat, och vackrare än någonsin.