Hur det började...

Vi som har stamnamnet S*Ma'ha Gita bor i Borlänge, i mitten av Dalarna. Vi bor i ett hus några kilometer från stan, egentligen mitt uppe i skogen, tillsammans med våra tio katter. Till familjen hör också Ulrika och Linus, men bägge har flyttat till egna krypin. Ulrika bor sedan september 2009 i ett hus i Dalsjöfors, strax utanför Borås, med sin man Conny, två döttrar samt katter. Besök gärna hennes hemsida också! (S'Umber Pearls)
Linus bor i Stockholm, tillsammans med Therese och deras barnHampus och Alva.. Han arbetar sen 10 år på Securitas i Stockholm, och tycker att han hamnat rätt.

Varför blev det namnet Ma'ha Gita? Vi letade länge efter ett namn som var både vackert och passande, och tyckte att vi prickade alldeles rätt med vårt val. Orden Ma'ha Gita kommer från Siam/Burma och är titeln på en bok, en mycket gammal verscykel om Siams historia. Birmakatterna härstammar ju, enligt sägnen, från den regionen.

Lite mer om oss själva...
Jag arbetar som lärare på Fornby Folkhögskola i matematik och naturkunskap. Jag är också kursansvarig (tillsammans med två andra) för allmän kurs grund på skolan. Ulf är rektor inom ett skolområde i Borlänge.

Bägge har vi arbeten som "tar" en hel del, så vad är väl härligare än att tända en brasa i kaminen och lägga sig på soffan en stund med en jamare på magen, då man kommit hem och känner sig slut.
På vår fritid har vi de senaste femton åren varit mycket engagerade inom kattvärlden, både inom den lokala kattklubben, Dalälvskatten, samt inom vår rasring, Birmasällskapet. Vi har nu försökt dra ner på mycket av detta, så just nu är det arbetet i Dalälvskatten som har företräde.



Våra katter bor tillsammans med oss i hela huset, och de har också tillgång till en stor uterastgård med egen utgång via kattlucka. Dessutom har vi också en stor, takad uteplats, som är "nätad". Vi insåg till slut att om vi skall få fika i lugn och ro, så var det lika bra att katterna också hade tillgång till vår uteplats. Tidigare hade vi konsert av fyra-fem katter, under våra kaffestunder, som försökte stirra ihjäl oss från rastgården, 4 m från vårt kaffebord.

Som alla birmauppfödare tror (och hoppas) jag att man har en bild av den ideala birman, kankse ouppnåelig men ändå något att sträva mot. Vårt eget, mera jordnära, mål som birmauppfödare är att föda upp katter med god "substans", vackert hjärtformat huvud, djup-blå ögon och ett bra temprament. Dvs vackra, mysiga missar.
Man brukar ju säga att man siktar mot stjärnorna, och förhoppningsvis når vi kanske trädtopparna..

Vårt kattliv startade 1991 med en Norsk Skogkatt som hette Bisse. Han kom till oss då han var två år, pga att hans husse skulle göra lumpen. En otroligt mysig och ståtlig katt, men inte speciellt rastypisk. Snarare ett huvud som mera passade rasstandarden för birma, visade det sig...

Vi insåg snabbt att leva med katt var otroligt berikande, och att en katt var alldeles för lite...

Ulrika hade sett en vacker blåögd katt med mörkt huvud, och vi började leta efter uppfödare. Vi förstod att denna blåögda katt som vi letade efter var av rasen Helig Birma och att detta var KATTEN för oss. Vi hittade Grazette's uppfödningen i Borlänge, och fick köpa en vacker, chokladmaskad hane av Kerstin. Det var S*Grazette's Jumping Jack, och han blev början till att vi idag lever med tio birmor i huset. Dessutom blev det inledningen till några fantastiskt lärorika och inspirerande år med Kerstin som mentor in i birmavärlden. Fast det förstod vi kanske inte riktigt då...

Joppe kom tilll oss i början av 1992. Han var redan anmäld till två utställningar av Kerstin, och visst, vi kunde väl åka med. Första utställningen var en pärs och vi sade ALDRIG MER!!! Andra utställningen gick riktigt bra, och vi började så smått leta efter nya att anmäla till. Joppe avslutade utställningskarriären som Europa Premier och Europa Champion
Idag, 2010, finns inte Joppe längre, han blev nästan 18 år.


Antalet katter i huset har ökat sen slutet av 1991 och idag har vi tio st, alla birmor. Vår gamle Bisse lever inte längre, hans njurar tog slut vid nästan sexton års ålder, sommaren 2005. Då hade han redan levt på övertid något år, och vi är så tacksamma över de år vi fick tillsammans med denna härliga kisse.




Vi fick vår första kull 1995, S*Grazette's SOS födde sex bebisar och var också en fantastisk mamma. Två av kattungarna, lilamaskade Alyzza och Aristocat, flyttade till Norge, till Liv & Alf Fiveland (Av Operahuset)

I nästa kull föddes också sex!! Så på två kullar hade vi begåvats med tolv kattungar. Mamma denna gång var S*Grazette's UFO och vi behöll en chokladmaskad liten tjej (med framkil), vår lilla Dumlat alias Pudding Pastej alias Bristol Cream. Som sagt, för mycket vitt, men SÅÅ mycket birma.



Till dags dato är vi uppe i drygt 40 kullar. De allra flesta kattungarna är trevliga, fina sällskapsmissar, och några stycken som också synts på utställningar och lyckats väl.

Vi har försökt att hitta intressanta linjer i vårt avelsarbete, med målsättningen att få fram bra stamtavlor för framtiden. Vi har under de år vi hållit på bl a importerat en blåmaskad hona från Betty Brown, Smokeyhill Cattery i England, och chokladmaskade Kiwi från Zena Pigden, Appleblossom Cattery på Nya Zeeland. Dessutom kom Scotch Corner, en brunmaskad pojke, från Hilde i Norge, (N) Almighty birmauppfödning. Det senaste tillskottet är en lilatabbymaskad pojke från Danmark med holländsk-amerikansk-tysk stamtavla

Vi har i dagsläget en dotterdotterdotter till Kapri, Dockan, i avel. Dockan är dessutom 5:e generationen efter vår stammor UFO. Dockan är efter Nickan och Pågen. Pågen ja...en brunmaskad pojke med de mest fantastiska blå ögon flyttade hit från RausHöjdens uppfödning hösten 2005. Han har, tillsammans med våra flickor, gett oss några riktigt fina birmabarn.

Lilatabby-maskade Saga  flyttade hit runt juletid 2003. Saga kommer från vår dotters uppfödning, Umber Pearls.
Ytterligare en kisse har flyttat hit från Ulrika, LillKiwi, en chokladmaskad dotter efter Kiwi och Pågen. Nu har vi också ett par juniorer på tillväxt; brunmaskade Razzia med Dockan som mamma och DK*Khin Mya's Sherman som pappa.Vi har också för första gången behållit en egenuppfödd hane, lilatabbymaskade Backis (Quarterback) efter Saga och våran danske pojke.

Dessutom har under år 2008 ett par av våra gamla, vackra damer tassat vidare. SOS och Kapri finns inte längre hos oss, mer om detta kan man läsa under våra tidigare katter.

© copyright S*Ma'ha Gita