Kattungarna mellan vecka två och tre

Nu är kattungarna inne på sin tredje levnadsvecka, de är fortfarande mycket stationära i bolådan, Kakan ligger där fortfarande mest hela tiden. Det där med färgerna har ju upptagit oss (åtminstone mig) en hel del, tjejen är helt klart lila, alldeles skär. Bruna pojken är inte heller några problem, han är en riktig svarting, så mörk, så mörk i underullen. Men de andra två....en ÄR blå, och jag skulle vilja kunna säga lika tvärsäkert att den andre är blå men...de har så helt olika färg på nosspeglarna, en är mörk och en mycket ljusare. Chokladmaskad säger glada och hjälpsamma vänner runt om...och inte vet jag. Vi har bara haft en chokladmaskad kattunge förut, i vår andra kull 1995, och det är ju så länge sedan att det helt är glömt. Den kullen bestod av fem bruna ungar samt en "skär gris". Grisen visade sig vara choklad, så småningom döptes hon till Bristol Cream, vår egen chokladpudding Dumlat. Jag var så säker då att hon var blå, Kerstin Heed (Grazettes) sade då att självklart var hon choklad. Och så var det ju.


Då de närmar sig tre veckor tycker vi (dvs Ulf och jag) att ungarna bör få lite större utrymme, de springer fram och tllbaka i bolådan, det verkar lite lite för fyra st. Så vi plockar fram vår "vikskärm" av papp och tejpar fast den på bägge sidor av bolådan.
Det blir då ett utrymme på ca 1 m x 2 m, tillräckligt stort tycker vi. Sedan fäller vi ner framsidan på bolådan, så att kattungarna kan springa ut i hagen.

Mamma Kakan däremot tycker det är alldeles FÖR stort, hon sätter sig mitt ut i hagen och bara tittar på sina barn, viftar lite på morrhåren. Alla fyra vänder tvärt och går in i bolådan igen, längst in i hörnet lägger de sig, och


sedan går de inte över den osynliga spärrlinjen på ett par dagar. Inte förrän Kakan sätter sig mitt ute i hagen och pratar med sina små. Då kommer de larvande, då hade mamma sagt att det var OK att utvidga territoriet.

Allt eftersom de blir rörligare saktar den snabba viktökningen av, nu ökar de sisådär 10 gr per dygn, någon till och med kanske lite mindre. Sedan tycker jag också att det ofta är en svacka i viktökningen runt tre veckor, och det är ju inte så konstigt. De växer snabbt, behöver allt mer näring och mammas mjölktankar räcker inte riktigt till. Så jag ger den lilla lila tjejen lite extra, vi använder KMR som tillägg. Den som tycker det är allra godast är mamma själv
, hon bara tränger sig fram till pipetten för att få smaka.

Då de är runt fyra veckor börjar vi introducera fast mat, och det brukar inte vara någon större succé i början. Det är mera bara att fatet med uppblött kattungetorrfoder står inne i deras hage, de skall bli vana vid det.





Nu börjar de bli allt sötare, och man ser också att de är ganska olika, både till sätt och utseende. Det är så rogivande och mysigt att sitta inne vid bolådan och låta alla fyra klättra upp i knät.


Här är är det stor toalett av Blow up!, den brunmaskade pojken >>






<< Blow up!



 

 

 

Backyard Babe >>.




 

 

 

 


De två blå (??)pojkarna Back Street Boy och Backpacker


Klicka här om du är intresserad av att läsa fortsättningen på kattungedagboken